Att säga att vi för närvarade upplever en global avkylning förbiser det enkla fysiska faktumet - att land och atmosfären endast är en liten del av Jordens klimat (måhända den del som vi lever på). Globala uppvärmningen är per definition just global. Hela planeten ackumulerar värme pga en energiobalans. Atmosfären värms upp och haven ackumulerar energi. Land absorberar energi och isen absorberar värme och smälter. För att erhålla hela bilden av den globala uppvärmningen måste man se till hela Jordens värmeinnehåll.

Ovan nämnda analys utfördes utifrån en observationsbaserad energiobalans från 1950 (Murphy 2009) som adderar värmeinnehållet från haven, atmosfären, land och is. För att beräkna Jordens totala värmeinnehåll använde författarna data från havens 700 översta meter. De inkluderade värmeinnehållet från djupare vatten, ner till 3000 meter. De beräknade atmosfärens värmeinnehåll m h a yttemperaturer och värmekapaciteten i troposfären. Land och isens värmeinnehåll (energin det krävs för att smälta is) beräknades också. 

Figur 1: Jordens totala värmeinnehåll från 1950 (Murphy 2009). Havsdata togs från Domingues et al. 2008.

En översyn av Jordens totala värmeinnehåll visar tydligt att den globala uppvärmningen har fortsatt sen 1998. Varför visar då mätningar från yttemperaturer att 1998 är det varmaste året som uppmätts? Figur 1 visar att värmekapaciteten av land och atmosfären är små jämfört med haven (den tunna rödbruna biten av "land + atmosfär" inkluderar också värmen absorberad av smält is). Detta gör att relativt små utbyten av värme mellan atmosfären och haven kan orsaka stora förändringar i yttemperatur.   

1998 orsakade en onormalt stark El Nino ett värmeutbyte från Stilla havet till atmosfären. Detta ledde till att vi upplevde yttemperaturer över det normala. I motsats har vi under de senaste åren sett lugnare "La Nina"-förhållanden vilka har haft en avkylningseffekt på de globala temperaturerna. Under de senaste månaderna (2009) har det svängt tillbaka till varmare "El Nino"-förhållanden. Detta har skett samtidigt som de varmaste juni-augusti ytvatten-temperaturerna som uppmätts. Denna interna variation, där värme far runt i vårt klimat, är anledningen varför yttemperaturer är en så pass "brusig signal". 

Figur 1 understryker också precis precis hur mycket global uppvärmning som planeten upplever. Sedan 1970 har jorden värmeinnehåll stigit med en takt av 6 x 10²¹ Joule per år. I mer meningsfulla termer; planeten har ackumulerat energi i en takt av 190 260 gigawatt. Betänk att ett vanligt kärnkraftverk producerar 1 gigawatt, tänk dig då 190 000 kärnkraftverk som trycker in deras energi direkt in i våra vatten. 

Hur hittar vi vad som hänt sedan 2003 tills nu? Tyvärr finns det inga tidsserier (som jag - John Cook - känner till) av planetens totala värmeinnehåll idag. Det finns dock något nära nog så bra. Schuckmann 2009 analyserade havstemperaturer från "the Argo network" och sammanställde en karta över havens värmeinnehåll ner till 2000 meter. Detta är avsevärt mycket djupare än andra nyliga artiklar som fokuserar värmen i övre havsskikten, ner till 700 meter. De byggde då upp följande tidsserie av global havstemperatur:

Figur 2: Tidsserie av den globala medelvärmelagringen i haven (0-2000 m), mätt i 10⁸ Joule per kvadratmeter.

Globalt har haven fortsatt att ackumulera värme t o m slutet av 2008. Över de senaste 5 åren har haven absorberat värme med en takt av 0,77 Watt per kvadratmeter. Kombinerat med Murphys resultat från 2009 kan vi nu se en bild över fortsatt global uppvärmning.

Hur stämmer detta värde jämfört med andra estimat av energiobalansen? Willis 2004 kombinerar mätningar från satteliit med värmemätningar från haven och fann att värmetakten av 0,85 Watt per kvadratmeter från 1193 till 2003.Hansen 2005, använder värmedata, beräknandes planetens energiobalans i 2003 till 0,85 W/m². Trenberth 2009 undersökte satellitmätningar av inkommande och utgående strålning för perioden mellan mars 2000 till maj 2004 och fann att planeten ackumulerar energi av en takt på 0,9 W/m^2.

 Dessa resultat fann en statistisk signifikant positiv energiobalans. Vårt klimat absorberar fortfarande värme. Den globala uppvärmningen pågår alltjämt.